Balansen mellan överflöd och enkelhet

Jag sitter framför brasan, som jag så ofta gör hemma hos mamma. Ännu ett snöoväder har lagt sig som ett täcke över vårt avlånga land, och jag sitter med min planering inför Paris som jag åker till nästa vecka. Under mitt sökande på Instagram om vad jag inte får missa i Paris börjar jag fundera över maximalismen – stilen som tilltalar mig så mycket. När kom den in i mitt liv?

Är det efter jag flyttade till min första lägenhet, eller när jag renoverade mitt första hus? Eller är det något jag har med mig från min uppväxt? Det är mer det sistnämnda, för när jag tänker på maximalism påminner det mig om tryggheten i vårt barndomshem – mammas vackra träskåp som hon fick i 30-årspresent av pappa, bredvid den rutiga soffan med en Designers Guild-tapet i korridoren. Jag är uppvuxen i en blandning av mönster, färger och texturer, men mina föräldrar lyckades alltid behålla en sammanhängande färgpalett. Det är också därför jag känner mig "hemma" i maximalistiska miljöer, för det påminner mig om trygghet.

När jag tittar tillbaka på mina olika hem genom åren inser jag också att så fort jag har inrett med en mer avskalad stil har jag inte bott kvar. Kanske hade jag trivts i min lägenhet i Göteborg eller mitt första hus i Båstad om jag hade förstått att jag trivs som bäst i balansen mellan överflöd och enkelhet. Samtidigt tror jag inte det, eftersom jag ännu inte kan kalla mig en maximalist till fullo.

Stilen handlar om att omfamna och skapa en varierad inredning samtidigt som man behåller en känsla av lätthet och bekvämlighet. Blanda antikt med modernt, olika konstverk och dekorativa föremål som speglar din personlighet och intressen. Samt att inte vara rädd för att lager-på-lager olika texturer som mattor, filtar och kuddar för att få till en maxad inredning och inbjudande atmosfär. Jag tror inte att jag kommer vara en fullfjädrad maximalist förrän jag närmar mig 80 års åldern. Till dess har jag många äventyr och resor att göra för att fylla mitt hem med minnen och föremål som berättar min livshistoria.

Slutsatsen är att en äkta maximalist är inte något du kan bli över en flytt till nytt boende, det är en livslång resa och det är en reflektion av ditt liv.