Att Längta Tillbaka

Även om jag aldrig skulle byta ut mitt älskade hus mot något annat i världen – för jag har hittat hem och trivs otroligt bra här – så överraskades jag idag av en plötslig hemlängtan. När jag blickade ut över min trädgård och såg den lilla skogen som gränsar till tomten, passerade fyra rådjur helt omedvetna om min närvaro. Jag log åt den lilla flocken som stilla gick förbi och gick sedan med min kaffekopp till soffan. Medan jag satte mig framför den smattrande brasan slog det mig vad jag längtade efter: skogen och mitt barndomshem.

Mitt barndomshem, den gamla vävfabriken formad som ett L mitt i skogen. Skogen som var en lekplats för mig och mina bröder. Skogen där jag galopperade i full fart på min första ponny, Sanja. Jag mindes mitt röda rum vars ljus lyste tryggt genom fönstret och ledde mig hem när jag sprang på den mörka grusvägen från stallet.

Jag hörde i minnet mamma komma hem från jobbet, med Madonna spelandes på hög volym, ekandes genom allén och in på gårdsplanen. Jag mindes långa frukostar i köket, skridskoåkning på sjön och varm choklad framför brasan.

När jag tittar på mitt hus nu, känns det som en kärleksfull kombination av två av de tryggaste platserna i mitt liv: Ostermanska villan och Funningen Haga 1. Hemlängtan till Funningen kommer alltid att finnas där, som en del av mig. Skogen, sjön och mitt barndomshem är minnen jag alltid kommer att bära med mig, som ett ankare i hjärtat.